00447956828876
Framme i London, överlevt första dagen. Igår landade vi på Gatwick och lyckades tillslut hitta ett färdmedel i vår prisklass som inte var fullbokat in till Londons centrum. Därifrån tog vi oss vidare med tunnelbanan till vandrarhemmet, med lite kartläsning och guidning går det alltid även om man inte riktigt kollat upp vart man ska innan..! Både jag och Lillan var fruktansvärt trötta efter den långa och i storsätt sömnlösa bussresan och flygturen, så förutom en snabb resa in till centrum spenderade vi eftermiddagen/kvällen på vandrarhemmet i sängen.
Många timmars sömn senare vaknade vi och kände oss mer redo att utforska storstadens gator. Lillemor tvingade mig att söka jobb i butikerna kring Bond Street medan hon själv tydligen hade lov att shoppa på Primark. Kanske var det inte en så dum lösning. Nu känner jag mig faktiskt mest bara förvirrad och stressad när det gäller jobb, hur sjutton ska detta gå till hade jag tänkt? Har i alla fall ett nytt nummer, vilket är ett steg i rätt riktning. Ett annat problem är det där med boende. Har ingenstans att bo från och med lördag, måste fixa fler nätter här på vandrarhemmet eller boka på något annat ställe. Förhoppningsvis hittar jag ett rum snart så jag får en riktig adress (och slipper dela toalett med halva Londons befolkning).
Hursomhelst kan jag utan att ljuga säga att jag är smått kär i den här staden, även om jag inte riktigt har hunnit slappna av och känna det riktigt än.
Closer
Har äntligen jobbat min sista dag för sommaren! Efter jobbet igår åkte jag till Majsan för en riktig myskväll med både tacos, Lilla My-jakt och filmmys. En bättre Maja är nog svår att hitta.
Tog bussen från Vännäs till Bjurholm i morse, busstiderna kunde knappast varit värre, för att kunna vara med på hoppläger på eftermiddagen. Var med på två pass, det första var ett superlyckat pass med Alina och det andra var ett lugnare, men inte alls tokigt för det, pass med Ronja. Imorgon tänkte jag ta mig tillbaks för en uteritt, gärna i solsken. Mer som ska göras är att börja packa på riktigt, kan inte längre skylla på att jag inte har någon väska att packa i nu.
Inte bara Nästan Underbart
I morse träffade jag Sofia och Maja för en långt mysfrukost på Mekka, gott var det - och ja, mysigt som sagt. Känns lite konstigt att inte få träffa dem fem av sju dagar i veckan nu, nästan så att jag önskar att även vi nu började ännu en termin på Minerva. Nästan.
Tillslut var vi tvungna att lämna av Sofia på Twilfit för jobb, men av med mig blir hon inte riktigt än. Jag och Majita spenderade eftermiddagen på stan, både solsken och regn. Vi undvek allt vad rea och utförsäljning heter och köpte istället varsin blå duschtuss, åt en glass och diskuterade jordgubbsnaglar och gummistövlars hållbarhet. Underbart.
365 dagar senare
Det är nu ett år sedan jag skuttade runt på Londons regniga gator tillsammans med Lillemor Holmberg och en galen irländare och sjöng "hit vill jag flytta, hit vill jag flytta!". Som vanligt är det lätt att vara efterklok och önska att kameran fått komma mer till användning...
Nu när jag jag börjar närma mig min efterlängtade återresa varken skuttar eller sjunger jag, ligger snarare sömnlös och försöker tänka ut en bra plan för hur jag ska gå till väga med allt när jag kommer dit. Fast, jag kommer ju ha med mig Lillemor även denna gång, till att börja med iallafall, och vi brukar ju vara ett oslagbart team när det gäller bra planering. Eller ja, det brukar åtminstone lösa sig tillslut!
En vecka - running out of days
Nu är den sista banankartongen på Axtorpsvägen 19 packad, tur att jag inte behöver säga hejdå till mitt rum för gott! Sen har jag ju faktiskt en hel vecka kvar i Sverige, så det är väl bara att känna lugnet antar jag?
Har försökt säga hejdå till min fina vän Frida ikväll också, kommer sakna henne en hel del vill jag lova. Om jag ska vara ärlig gör jag redan det.
