Många timmars sömn senare vaknade vi och kände oss mer redo att utforska storstadens gator. Lillemor tvingade mig att söka jobb i butikerna kring Bond Street medan hon själv tydligen hade lov att shoppa på Primark. Kanske var det inte en så dum lösning. Nu känner jag mig faktiskt mest bara förvirrad och stressad när det gäller jobb, hur sjutton ska detta gå till hade jag tänkt? Har i alla fall ett nytt nummer, vilket är ett steg i rätt riktning. Ett annat problem är det där med boende. Har ingenstans att bo från och med lördag, måste fixa fler nätter här på vandrarhemmet eller boka på något annat ställe. Förhoppningsvis hittar jag ett rum snart så jag får en riktig adress (och slipper dela toalett med halva Londons befolkning).

Hursomhelst kan jag utan att ljuga säga att jag är smått kär i den här staden, även om jag inte riktigt har hunnit slappna av och känna det riktigt än.